skip to main |
skip to sidebar
Bloggandet har fått stå åt sidan för en envis förkylning senaste veckan. Jag känner också att jag ännu inte har fått till rutinen för att blogga regelbundet. Det blir lätt att andra saker blir "viktigare". Fast å andra sidan lockar bloggen fram UFO:n så att det snabbt kan bli lite nya bilder på färdiga alster. En blogg utan bilder är ju inte lika rolig som en med.....
6-åriga dottern har önskat sig en halsduk hela vintern och förra veckan inhandlade vi 2 nystan Carro Magic från Marks & Katten. Mor fruktade att det skulle bli en hemsk bekantskap då garnet är 100% Akryl men det var faktiskt helt ok att sticka i. Inte så knarrigt och hårt som jag befarat. Halsduken blev färdig i går och idag gick dottern nöjd till skolan med en, enligt henne, mjuk och varm halsduk runt halsen.
Ett par UFO-vantar har också blivit färdiga. Jag köpte för flera år sedan garn och mönster hos Britt Andersson till ett par "halvvantar med lock". I höstas började jag, efter många om och men, sticka vantarna och förra helgen blev de klara... Själva tumvanten med sitt mönster var jätterolig att sticka och tog inte speciellt lång tid. Men sedan tog det tid innan fingervantsdelen blev gjord. Och när den var färdiga ett bra tag innan tummarna fick se dagens ljus. När vantarna väl var färdigstickade tog det ett bra tag innan alla trådar var fästa och sedan ännu längre tid (med flera misslyckade försök mellan....) innan fingervantsdelen var fastsydd i tumvantsdelen....
Jag är inte helt nöjd med det färdiga resultatet till råga på allt. Vantarna känns både stora och små samtidigt. Dessutom är de inte så varma som jag hade hoppats på.... eller om jag trodde att det skulle vara en bra vante att ha när det inte var så kallt ute....??? Risken är nog stor att det inte kommer att användas så mycket. Jag har dock garn kvar så att det räcker till ett bar barnvantar (utan halvvanten och locket) och kanske de har potential att bli bättre.
Mina tvåändsstickade vantar börja också närma sig målet. Tummen på vante nummer ett är halvvägs och så långt känns det som resultatet kan tänkas bli skapligt bra. Bild och en slutlig rapport kommer när de är helt färdiga. Något känner jag att jag har lärt mig på vägen och nästa par bli lite annorlunda stickade har jag tänkt, för ett par till blir det nog ganska omgående.
I höstas köpte jag några nystan Drops Alpaca i en klarröd färg. Tyvärr blev det som garnet var tänkt till inte bra så två av tre nystan blev liggande i garnkorgen. Innan jul hittade jag ett mönster på Garnstudios hemsida som mitt garn skulle passa perfekt till. Snabbt iväg till garnaffären för att köpa ytterligare två nystan Alpaca i en matchande färg.
Resultatet blev för någon dag sedan, efter en tid som UFO, två jättevantar färdiga att slängas in i maskinen. Efter ett par turer på 40 grader så kom det ut något rött som var mer normal vantstorlek. 
Tovningen hade lyckats och jag kunde pusta ut. Det känns alltid lite oroligt att slänga in något jättestort stickat i maskinen och sedan helt lämna jobbet utan övervakning medan tvättmaskinen går.
I helgen blev det inte så mycket stickat. I stället fick symaskinen all min tid. Resultatet blev ett fodral till mina strumpstickor, stickor som fram tills nu har levt ett sorgligt liv i en påse tillsammans med jumperstickor, virknålar och diverse småplock av typen "bra att ha när man stickar/virkar". Material är diverse smålappar och kasserade gardiner i bomullstyg. Utsidan fick bli quiltinspirerad av lappar som jag skar 3'' x 3''. Några lappar delade jag sedan till fyra kvadrater som blev 1,5'' x 1,5'', andra på mitten så de blev 3'' x 1,5''. På insidan sydde jag sedan fack lämpliga för min samling strumpstickor.
Jag blev så pass nöjd med resultatet att jag även ska sy ett etui till mina jumperstickor efter samma modell när tid finns. Det kommer även då bli av tygsslattar och gamla gardiner. Lapptygerna sparas på till andra, mer "påkostade" projekt...
Jag har blivit helt såld när det gäller tvåändsstickning. En av vantarna är nu färdig förutom tummen. Och vante nummer två är på gång. Kanske blev vante ett något för lång? Men jag ska sticka den andra först innan jag helt bestämmer om jag ska ta upp och göra vanten något kortare i handen. Inser också att jag nog behöver stickor 2,75 mm eller 3 mm för att få rätt masktäthet om jag stickar med 3-trådigt ullgarn. Som det är nu blir vanten lite smal... Men jag orkar inte ta upp och göra om utan nöjer mig så här för denna gång och testar något annat nästa.
I går hittade jag en länk till en sida där man kan köpa en DVD som visar grunderna i tvåändsstickning. På hemsidan finns också massor av bilder på vantar som göra att jag bara vill göra fler tvåändsstickade vantar. Och vintern som snart är slut... Krokmaskan är en annan hemsida som jag också besökt flitigt de senaste dagarna. Ska nog testa att beställa garn därifrån när garnlagret börjar tryta här hemma.
Före jul stickade jag vantar till maken. Det var panik på vantfronten och till slut fick jag medgivande att sticka vantar när affärerna inte hade det han önskade. Resultatet av 5 nystan Karisma från Drops, 3 mörka och 2 ljusa, blev fyra vantar i ett mönster från Knitty, Manly mitts. Mönstret skiljer inte på höger och vänster vante så nu kan kära maken tappa 2 vantar innan det blir panik igen. Andra paret, dvs vante tre och fyra, fäste jag trådarna på efter nyår så makens vanter får kanske anses vara 2008 års första avslutade projekt?
Familjen tillbringade några dagar i Dalarna på jullovet. Vi längtade alla efter skidåkning och snö efter en lång svart höst. När orken i benen var slut för dagen blev det en del garnshopping för mors del. Jag kom hem med några härvor tretrådigt ullgarn från Bergå samt ett häfte om tvåändsstickning som Sätergläntan gett ut. Med ny inspiration så hann vi mer eller mindre bara innanför dörren hemma innan ett par vantar var på G.
Parallellt med vantarna stickar jag också på en dragspelsbasker med garn från Östergötlands ullspinneri. Det är basker nummer två för vintern. Den första baskern var så rolig att sticka och jag trivs så bra med den att en tvåa i en annan färgställning kändes som ett måste.
Jag inser att det är dags att starta en egen blogg, och inte bara läsa andras, när Sticka mera drar igång en pulsklubb som jag vill vara med i. Missade sockklubben pga av att jag inte hann fixa till en egen blogg... Nu är det dock gjort!! Bara att anmäla sig till pulsklubben, börja blogga och sticka när det är dags!
6-åriga dottern har önskat sig en halsduk hela vintern och förra veckan inhandlade vi 2 nystan Carro Magic från Marks & Katten. Mor fruktade att det skulle bli en hemsk bekantskap då garnet är 100% Akryl men det var faktiskt helt ok att sticka i. Inte så knarrigt och hårt som jag befarat. Halsduken blev färdig i går och idag gick dottern nöjd till skolan med en, enligt henne, mjuk och varm halsduk runt halsen.
